De skenande priserna på el blir särskilt betungande för villaägare med eluppvärmning. Många övergick till elvärme av miljöskäl, intet ont anande om att kraftbolagen skulle komma att gödas genom ett felkonstruerat system med utsläppsrätter.

Läs Villaägarnas Riksförbunds artikel om och intrikata analys av orsak och verkan (pdf) till de höga elpriserna. Gå med och protestera, Kraftsamla här! Det är f ö ynkligt att media inte kan rapportera sanningen om elpriserna, återigen ett exempel på medias ointresse och bristande insikter.

Läs mer på Villaägarnas Riksförbunds hemsida.

SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN DN DN GP GP Sydsv Sydsv AB AB AB SvD DN

De befjädrade dinosauriernas färgskala kan nu bestämmas genom analys av fjäderfossil och man har därvid funnit att det handlade om mycket färggranna djur. Beträffande färgprakten hos urtida djurarter har denna blogg redan kunnat rapportera fysiska belägg som leder till en rimlig hypotes, varför denna blogg varit först i världen med en vetenskaplig analys av detta slag.

Den som läser denna blog blir aldrig missnöjd.

Till naturhistoriska riksmuseet rapporterades för ett antal år sedan en för vetenskapen okänd eldfluga vars färgprakt vida överträffar kända djurarter. Den visade sig sommaren 1986 i Stockholms södra utkanter i anslutning till Tyrestakilen, en av Stockholms gröna kilar, och har sedan inte återsetts. Inget exemplar fångades men tre stycken är avbildade på film. En utrotningshotad art i behov av riktade naturvårdsinsatser. Sverige brukar inte ligga på latsidan och har en rad internationella förpliktelser att leva upp till.

Insekterna lyste med de för eldflugor karakterisktiska färgerna rött (dock ovanligt), grönt och gult och blinkade på känt manér för att locka till sig en annan insekt, ett fotografiskt avbildat förlopp som bidrar till bevisvärdet.

En fotometrisk analys visar att att de lyste ca tio gånger starkare än kända eldflugor, av vilka en art som endast förekommer i och kring Sydamerika innehar ljusrekordet (Pyrophorus, grekiska: "bärare av eld"). Dessa två arter har en helt unik egenskap gemensam, att kunna expandera ljusskenet till ca 2,5 cm bredd via reflektion i det spegelblanka vingparet, vilket är mycket effektfullt. Det är därför rimligt att anta att dessa två arter hade en gemensam urart på den kontinent som delade på sig för ca 110 miljoner år sedan och avsatte Syd- och Nordamerika.

Det kan inte uteslutas att den svenska arten behållit den färgprakt som eldflugor utvecklade för mer än 100 miljoner år sedan, eller i varje fall före tillkomsten av predatorer, t ex fåglarna för ca 40 miljoner år sedan. En kraftigt lysande art blir ett lättare byte än de till övervägande del mycket ljussvaga eldflugor som finns idag. Samtliga idag kända eldflugor är för ljussvaga att fångas på film i flykten. BBC gjorde för några år sedan ett misslyckat försök att filma eldflugor på Costa Rica med den tidens mest avancerade färgkameror. Inte heller går det att fotografera dem i flykten på vanlig småbildsfilm, allraminst med låga 100 ASA som användes för att avbilda den svenska eldflugan helt perfekt. Dagens digitalkameror går kanske att pressa tillräckligt hårt, men brusnivån fördärvar resultatet.

Att den svenska arten överlevt kan bero på att den även tangerade hastighetsrekordet för insekter (kända eldflugor är tvärtom mycket långsamma). Det rapporterades att de rörde sig pilsnabbt i luften, dvs i klass med de snabbaste insekterna. En ny art med ett flertal (men välmotiverade) nya rekordegenskaper väcker misstankar, och det gäller därför att hålla sig strikt till redovisade data och inte avfärda något som nonsens med mindre än att motbevis kan presteras, oegentligheter i rapporten eller tekniska brister eller motsägelser i det tekniska bevismaterialet kan påvisas (beviset utgör här fotografiska negativ; fototekniken är sedan länge en etablerad och nödvändig metodik i vetenskapliga sammanhang och kan inte avfärdas som irrelevant). Dessbättre innehåller rapporten endast relevanta och hos eldflugor kända, fysiskt möjliga och logiska nya data (den biokemiska bakgrunden till så starkt rött bilogiskt ljus är emellertid okänd idag, en brist som på dagens vetenskapliga nivå kvarstår tills man kan analysera DNA från ett exemplar).

En ny art betyder per definition ny kunskap. De som förkastar och inte vill utreda ny kunskap är bakåtsträvare, men förstatligandet av naturvården med politiska utnämningar av VD, oftast utan vetenskaplig erfarenhet, har dragit med sig attityder på alla nivåer som motverkar det vetenskapliga uppdraget. Det gäller att inte sticka upp och till slut börjar alla tro på sina krystade nödlögner och bortförklaringar. En forskningskultur som heter lagom och att ligga lågt för att inte väcka misshag.

Sverige har som bekant få nobelpristagare idag, trots en internationellt hög vetenskaplig standard… 

Läs mer om den okända svenska elflugan på dess engelskspråkiga blogg, A new firefly och ta del av en realistisk Java-simulering av en insekt. Det går sedan bra att kommentera här på GreenSwedens blog, där debatten brukar gå het i olika frågor. Om några anser att våra naturvårdsmyndigheter förhållit sig oansvarigt passiva, trots entydiga bildbevis (entydighet är ett lika nödvändigt som förpliktande villkor i alla vetenskapliga sammanhang), kunde man t ex starta ett upprop på nätet för nödvändiga forskningsresurser. En hänvändelse kunde sedan göras till utbildningsdepartementet.

Ett bildutsnitt som visar en mängd för eldflugor (och endast eldflugor) karakteristiska data tillräckligt tydliga för att motivera skyndsamma naturvårdsinsatser:

Arten har endast rapporterats i Sverige och man bör givetvis leta där den visat sig. Att Sverige saknar lysande insekter med undantag för ett par diminutiva arter spelar ingen roll i sammanhanget, men kan leda till feltänk. En för vetenskapen okänd tropisk art hamnar inte i en bananlåda och fraktas till våra breddgrader för att bli upptäckt i anslutning till ett äldre skogsbestånd, varför arbetshypotesen måste vara att den är svensk, men vill man inte göra sitt jobb och rätt för lönen går det alltid att hitta undanflykter. Det akademiska fikonspråket kan vara svårt att genomskåda av politiker och journalister. Man böjer sig för "sakkunskapen på området". Den byråkratiska och fjäskande myndighetskulturen och bristen på tvärvetenskaplig forskning i Sverige gynnar maskningstendenser.

Utomlands är reaktionen en annan. Där är man ivriga att få del av något exemplar och är t o m beredda att sända en forskningsgrupp, bara man visste var man skulle leta idag. Det vidsträckta Södertörn kunde vara ett intressant sökområde och fokusering kunde ske på äldre trädbestånd med större ihåliga träd, eftersom den snarlika arten i Sydamerika rapporterats i grottor på Kuba. Dessvärre är uråldriga träd bristvara idag men var säkert vanligare fram tills att man började avverka skogen i större omfattning, idka jord- och skogsbruk och använda ekarna till båt- och husbyggnad m m.

Ett fackeltåg kunde anordnas med uppvaktning av naturhistoriska riksmuseet i god tid före årets eldflugesäsong, vilken startar så snart kvällstemperaturen vid skymningen kl 23-24 nått ca 20 grader Celsius (inte alla år dessvärre, och vanligen endast några få dagar på året). Dessförinnan bör man välja ut lämpliga lokaler och placera ut frivilliga som bevakar dessa skogsområden de få kvällar eldflugor kan lysa på våra kyliga breddgrader. Ett organisatoriskt krävande men nödvändigt naturvårdsuppdrag då något så unikt och enastående har rapporterats i den svenska faunan. Men det minsta man kunde begära vore att allmänhet och amatörentomologer informerades, men detta vägrar man hårdnackat varför det är uppenbart att man vill lägga locket på för att slippa krtiik mot inkompetens och mångårig passivitet. Alla skyddar varandra, men det gäller ju på det flesta områden idag tills att någon sätter ned foten.

Linné skulle fått glädjefnatt om han påträffat något exemplar av de nya arten, men just nu vrider han sig i sin grav.

DN AB

Det nya Slussenförlslaget smulas sönder och samman av Stadshusbloggen, men här några klimatsynpunkter:

Inför utsikten att klimatförändringen fortgår kunde man redan nu börja prospektera en något förhöjd T-station Gamla Stan om man anser att den kan komma att ligga för nära vattnet. Ett billigare alternativ än att gräva ned och sänka T-banan under hela Södermalm.

Skulle Stockholm och Sverige drabbas av en förhöjd havsnivå tvingas vi hushålla med resurserna. Men det billigaste blir givetvis att bara förstärka vallarna.

Klöverbladets nuvarande trafikkapacitet kan kanske behövas om klimatförändringen skulle ske drastiskt med oväntade infrastrukturella problem till följd. Att behålla och anpassa Klöverbladet efter en förhöjd vattennivå kunde vara en klimatsmart lösning.

Några romantiker anser att Slussen borde befrias från en och annan bro för att återskapa illusionen av Bellmans 1700-tal, men ingen är nog beredd att ta den kostnaden och majoriteten trafikanter vill säkert fortsätta färdas ovan jord på denna hänförande plats som Slusen och Gamla Stan utgör.

Det är viktigt att inte drabbas av panik och hetsa fram åtgärder som försämrar trafikmiljön. Man bör därför planera för att låta vartannat pendeltåg gå ovan jord i stället för nere i mörkret i Citybanan. Hundratusentals dagliga trafikanter går annars minste om närkontaknten med Stockholm City.

Att färdas ovan jord och slippa överdäckningar är en mänsklig rättighet, men marknadskrafterna vill helst bygga så mycket och kostnadseffektivt (= fult) som möjligt. Marknaden har inget etikkrav på sig annat än det som bestäms av kunden, och kunden är inte bara en handfull omogna stadshuspolitiker, utan alla miljoner svenskar och stockholmare som måste få ett ord med i laget. En och annan blogg kan kanske föra deras talan, man annars är det ganska tunnsått med åsikter när stora förändringar planeras och redan sker, oftast sedan besluten tagits mer eller mindre i det tysta.

Stockholms förändringar behöver lyftas fram mer i debatten.

Västra City, om det är lämpligt att däcka över spåren trots svårigheterna att använda mobilkranar under huskroppen vid urspårning, bör anpassas efter ett spårsystem med pendeltrafik som idag ovan jord, plus ett eventuellt Tredje spår som kanske behövs i framtiden.

SvD SvD DN DN DN DN DN SvD

Satsningen på Västra City i Stockholm, dvs uppslaget att däcka över järnvägsspåren väster om centralstationen, väcker även en del tekniska frågor.

Förutom att nog inte alla skulle gilla att man klyver stadsdelen i två hälfter med en rad höga hus, vilka kommer att kasta långa skuggor p g a Stockholms låga solstånd, blir det tekniskt mycket komplicerat i händelse av en tågurspårning vid t ex fastfrusna växlar e d. Därtill finns oredovisade säkerhetsaspekter.

En tågkollision eller urspårning under den utsträckta huskroppen kan få omfattande konsekvenser för transportsektorn. Detta är Sveriges centrala järnvägsknut med en mängd norr- och sydgående tåg. För att lyfta t ex ett urspårat sjuttiosextons T44 diesellok som lagt sig över spåren krävs kraftiga lyftkranar (se bild), men under husen finns ingen plats för lyftkranar. Det blir i stället ett tålamodsprövande pillrande med alternativ räddningsutrustning och arbetet kan därför ta mycket lång tid.

Redan utan överdäckning leder en urspårning till stora problem, där stora lyftkranar måste användas, se nedanstående aktuella tidningsnotis:

För att inte tala om vad som kan hända med alla riskfyllda transporter.

En överdäckning förstärker effekten av en olycka där explosivt, giftigt, eller frätande material läcker ut eller exploderar, eftersom taket tvingar gaser och ev splitter åt sidorna där trafikanterna kontinuerligt vistas på perrongerna och passerar i tåg som stannar och avgår med korta intervaller. Att däcka över själva centralstationen med anslutande spår ökar alltså riskexponeringen. Detta måste vara sämsta platsen att däcka över på.

Under nittiotalet har minst ett tillbud inträffat som hade kunnat resultera i en kemolycka mitt inne i city: en överlastad och läckande ammoniakvagn passerade genom Stockholm C innehållande 62 ton ammoniak istället för de 42 ton den var byggd för (enligt DN 1997.07.19).

Hösten 1996 passerade enligt Länsstyrelsen under en månad följande mängder farligt järvägsgods Stockholms Central: 90 ton explosiva ämnen, 2.000 ton tryckkondenserade gaser, 3.200 ton brandfarliga varor, 4.000 ton brandfarliga ämnen, 1.900 ton oxiderande explosiva ämnen, 30 ton giftiga eller smittsamma ämnen, 1.000 ton frätande ämnen, 250 ton övriga farliga ämnen.

Källa: Länsstyrelsens rapport 2001:17.

Det räcker kanske med att en järnvägsväxel fryser fast en extremt kall vinter (vilket händer) så kan en urspårning vara ett faktum. Man borde låta kvalificerad säkerhetspersonal från t ex kärnkraftsverken eller experter på KTH utföra en opartisk riskanalys (det brukar bli tjocka luntor med matematiska modeller och beräkningar). Det handlar ju även om stora värden i detta fall.

Man borde granska hela Västra City-projektet inkl det överdimensionerade Waterfront vid östra spårområdet litet mer ingående innan spaden sätts i marken. I alla händelser bör man informera stockholmarna så fullständigt och sanningsenligt som möjligt innan beslut fattas, vilket knappast skett. Vill t ex tågtrafikanterna verkligen däckas över, mista närkontakten med Stockholm och utsättas för okända risker? Har någon frågat dem?

En time-out över valet för att delegera frågan om Stockholms framtid till väljarna skulle sitta perfekt. Alliansen borde skynda långsamt och inte forcera fram det ena projektet efter det andra bara för att vi närmar oss valet. Rivningen av Aspuddsbadet, folkets eget Spa, var väl det senaste exemplet på Alliansens klantighet. 

Alla som använder SL:s förköpskuponger och tvingas övergå till de aviserade plastkorten bör givetvis även i framtiden kunna få ett stämplat kvitto på hur många resor man kvar, annars blir systemet ogörligt.

Displayer bör också finnas utplacerade där man kan avläsa antalet återstående resor och återstående tid. Man kunde också få ett automatiskt SMS med alla uppgifter varje gång man drar kortet, och använda mobilen för att få fram uppgifterna på mobilens display när man är ute på stan, långt från SL:s kortläsare och displayer. Denna tjänst bör vara gratis. Men rätteligen borde plastkortet ha en egen display som drivs av solceller, nästa generations plastkort måhända.

Systemet med starkt tidsbegränsade (1 timme) resor är dock odemokratiskt eftersom den som företar en längre resa förbrukar tiden under resans gång och inte hinner utnyttja tiden för återresa, medan den som företar en kortare resa hinner uträtta sina ärenden. Ibland går tiden ut därför att bussen varit försenad, inte ovanligt. Med ett plastkort går det kanske inte att förhandla med föraren om denne inte vet hur lång tid som varit kvar på kortet. (Ett smart system borde hålla reda på tiderna och korrigera automatiskt för förseningar.)

En display skulle alltså behövas även i detta fall. Displayer är inget tekniskt komplicerat eller speciellt fördyrande utan borde finnas uppsatta litet varstans om man inför “kupongkort”.

Idag stämplar spärrvakten aldrig kupongen med den aktuella tiden, utan brukar medge en kvarts till en halvtimmes framförhållning därför att tiden bara går att stämpla med en kvarts intervall. Med ett exakt elektroniskt system får man bara precis en timme på sig. En rimlig kompromiss kunde vara att tiden utsträcks till två timmar, då hinner många utföra sina ärenden och slipper stressa. Det kan även bli väntetid innan tåget kommer som äter upp tiden. Att ha tidsbegränsade biljetter är en gammal kvarleva från hästspårvagnarnas tid som borde ses över.

Blir systemet smidigare kommer fler att utnyttja det och vinsten öka för SL.

Med alltfler arbetslösa som bara företar sporadiska resor och inte behöver månadskortet kommer kupongerna att fortsätta spela en viktig roll. Men eftersom hela samhället är beroende av att de allmänna kommunikationerna fungerar borde resorna skattesubventioneras och avgifter och allmänna villkor underlätta resandet.

Därtill bör man göra allt för att minska bilberoendet, göra resandet bekvämt och åkmiljön tilltalande. Det är idag fortfarande litet av boskapstransporter över det hela. Dubbelt så långa tåg som stannar sektionsvis vid perrongerna kunde minska trängseln. Det är också viktigt att nedbringa expansionstakten kring storstäderna och utlokalisera så mycket som möjligt. Förtätning på höjden i citykärnorna leder till igenproppning, skuggiga städer i vårt land med lågt solstånd och allmän irritation och olust.

Alliansen har gjort det mesta galet, men snart är det ju val igen.

DN AB

Problemen med kalla vintrar kunde lindras om alla konsumenter tillförsäkrades en statlig elektrisk miniminorm under vinterhalvåret för att slippa frysa när elpriserna trissas upp på "den fria" elmarkanden. Alliansens privatiseringshysteri har lett till elspekulation (stryp elen och tjäna storkovan), byråkratiskt krångel, frysande och allt fattigare medborgare men klirr i kassan och miljardbonusar till elföretagen (vilket var den moderata baktanken).

När elpriserna stiger, dvs trissas upp till en viss nivå, väljer kanske några att skruva ned värmen för att ha råd att betala, med ökade förkylningssjukdomar och sjukskrivningar till följd, varför ett allmänt elbidrag kunde löna sig.

Detta vore inte märkligare än det statliga barnbidraget. Under andra världskrigets smällkalla vintrar såg t ex samhället till att alla fick den ved och koks de behövde under ransoneringen, men idag tvingas många ut i kylan. Idag är det inte längre Hitlertyskland som utgör hotet mot mänskligheten utan den råa thatcherism som borgarna skrivit in i partimanifesten och yttrar sig på olika sätt.

Stockholm skall t ex förtätas och marknadsutsättas utan hänsyn till dess skönhetsvärden, Slussen offras, Västra City bli ett nytt Manhattan utan tanke på det låga solståndet på våra breddgrader, osv. Samtidigt försämrar man för vanliga människor på olika sätt och kastade t ex ut aspuddsborna från deras eget badhus och Spa. Folket skall tuktas och inte tillåtas några utsvävningar, medan en liten klick skall kunna leva loppan på andras pengar.

Att ha fyra långa år mellan riksdagsvalen utan möjlighet att folkomrösta gynnar diktaturens framfart i Sverige.

SvD SvD SvD DN DN AB AB Expr Expr Expr GP GP Sydsv VK VK Dagen SvD SvD

/Tidigare inlägg, fler kommentarer finns nu på vårt uppdaterade inlägg Överdäckning med förhinder

Satsningen på Västra City i Stockholm, dvs uppslaget att däcka över järnvägsspåren väster om centralstationen, väcker även en del tekniska frågor.

Förutom att nog inte alla skulle gilla att man klyver stadsdelen i två hälfter med en rad höga hus, vilka kommer att kasta långa skuggor p g a Stockholms låga solstånd, blir det tekniskt mycket komplicerat i händelse av en tågurspårning. Därtill finns oredovisade säkerhetsaspekter.

En tågkollision eller urspårning under den utsträckta huskroppen kan få omfattande konsekvenser för transportsektorn. Detta är ju Sveriges centrala järnvägsknut med en mängd norr- och sydgående tåg. För att lyfta t ex ett urspårat sjuttiosextons T44 diesellok som lagt sig över spåren krävs kraftiga lyftkranar (se bild), men under husen finns ingen plats för lyftkranar. Det blir i stället ett tålamodsprövande pillrande med alternativ räddningsutrustning och arbetet kan därför ta mycket lång tid.

För att inte tala om vad som kan hända med alla riskfyllda transporter.

En överdäckning förstärker effekten av en olycka där explosivt, giftigt, eller frätande material läcker ut eller exploderar, eftersom taket tvingar gaser och ev splitter åt sidorna där trafikanterna kontinuerligt vistas på perrongerna och i tåg som stannar och avgår.

Under nittiotalet har minst ett tillbud inträffat som hade kunnat resultera i en kemolycka mitt inne i city: en överlastad och läckande ammoniakvagn passerade genom Stockholm C innehållande 62 ton ammoniak istället för de 42 ton den var byggd för (enligt DN 1997.07.19).

Hösten 1996 passerade enligt Länsstyrelsen under en månad följande mängder farligt järvägsgods Stockholms Central: 90 ton explosiva ämnen, 2.000 ton tryckkondenserade gaser, 3.200 ton brandfarliga varor, 4.000 ton brandfarliga ämnen, 1.900 ton oxiderande explosiva ämnen, 30 ton giftiga eller smittsamma ämnen, 1.000 ton frätande ämnen, 250 ton övriga farliga ämnen.

Källa: Länsstyrelsens rapport 2001:17.

Det räcker kanske med att en järnvägsväxel fryser fast en extremt kall vinter (vilket händer) så kan en urspårning vara ett faktum. Man borde låta kvalificerad säkerhetspersonal från t ex kärnkraftsverken eller experter på KTH utföra en opartisk riskanalys (det brukar bli tjocka luntor med matematiska modeller och beräkningar). Det handlar ju även om stora värden i detta fall.

Man borde granska hela Västra City-projektet inkl det överdimensionerade Waterfront och konferensspektaklet vid östra spårområdet litet mer ingående innan spaden sätts i marken. I alla händelser bör man informera stockholmarna så fullständigt och sanningsenligt som möjligt innan besluten fattas, vilket knappast skett. Vill t ex tågtrafikanterna verkligen däckas över, mista närkontakten med Stockholm och utsättas för okända risker? Har någon frågat dem?

En time-out över valet för att delegera frågan om Stockholms framtid till väljarna skulle sitta perfekt. Alliansen borde skynda långsamt och inte forcera fram det ena projektet efter det andra bara för att vi närmar oss valet. Rivningen av Aspuddsbadet, folkets eget Spa, är bara ett exempel på Alliansens bristande fingertoppskänslighet. 

Läs även Avbryt alla miljöförstörande projekt.

SvD DN DN

Frossandet på andra djurarter ställer människan på samma primitiva nivå som dessa. Att en djurart eller livsform är underlägsen den s k människan, dvs dess förmåga att nedkämpa andra djurarter, betyder inte någon automatisk rätt att förtära bytet, allraminst att upphöja denna ritual till en s k matkultur. Om människan har en kultur så motsäges detta av dess matkultur. Att människan även tar människan som byte, i krig och liknande, dock utan att i någon större omfattning förtära bytet, visar fortfarande på en avsevärd brist på kultur, dock har man höjt sig något över de primitiva djungelstammarna varför det kanske finns hopp om utvecklingen får fortsätta i rätt riktning.

SvD SvD DN DN DN GP Sydsv AB DN

Läs även Mobilstrålning tonas ned.

Strålningen från mobiler är säkert inte alls bra för hjärnan, speciellt inte för barn och yngre personer där hjärnan ännu inte är helt utvecklad. Hos den vuxne kan man befara att demenssjukdomar sätter in i tidiga år. Man kan känna sig lätt illamående efter att ha pratat i mobil ett par minuter och uppleva viss yrsel efteråt, men de flesta undertrycker känslan. Mobilen orsakar värme i hjärnans nervceller, vilka dör om temperaturen stiger över en viss nivå. Nervcellerna kanske påverkas negativt innan den temperaturen uppnåtts, beroende på exponering. Därtill påverkas även hörselnerven. Man borde därför kontrollera hörseln hos mobilanvändare, inte bara leta efter tumörer, vilka ofta uppstår på ett sent stadium. Samt bedöma demenssjukdomars utbredning bland mobilanvändande, m m.

Det är idag för tidigt att basunera ut faran över, som vissa tidningsrubriker. Vad man faktiskt vet är att det uppstår skador hos mobilanvändare vid det öra mot vilken mobilen trycks, men ännu inte i vilken omfattning eftersom vi bara befinner oss i början där intehar det fullständiga facit. Men som alltid finns kapitalintressen i bakgrunden som tacksamt tar emot, eller kanske t o m "beställt" dagens "besked" inför julhandeln…

Skogen av mobilmaster utgör därtill ett växande och okontrollerat problem där vi dagligen utsätts för strålningsnivåer som överskrider rekommenderade gränsvärden. Här råder f n rena Vilda Västern. Det är inte ovanligt med 20-30 master som strålar inom ett och samma bostadskvarter där folk tillbringar en stor del av sin tid och exponeras för höga nivåer. Läs om de skrämmande rönen om mobilmaster på denna sida: http://www.mobilsmog.se/.

Situationen med mobilmaster som utsätter människor och djur lokalt för extremt höga strålningsnivåer förvärras hela tiden och utvecklingen har börjat skena sedan SSM valt att förneka och dölja problemen, mixtra med mätesultaten (redovisa medelvärden i stället för skadliga toppvärden vilka överträffar vad vi utsatts för från t ex radio- och TV-sändningar sedan 1950-talet, den norm SSM papegojmässigt hänvisar till så snart mobilstrålningen förs på tal), förutom att man tillämpar en överdrivet generös tillståndsgivning för t ex antenner nära gatuplanet och uppsatta på hyreshusens väggar! Politikerna står handfallna och litar på en myndighet som förlorat allt kredibilitet och borde giftklassas.

Personalen på SSM är antingen mutade av industrin eller särskilt korkade moderatsympatisörer, sådana där som vill ge marknaden fritt spelrum till varje pris och t ex underlät att förhandla kvar det svenska spritmonopolet. Dinkelspiels dunkla spel har ökat alkoholskadorna och med tiden kan vi säkert även räkna med ökade rapporter om mobilskador, men där man i det längsta kommer att förneka något samband med mobilerna. Man blundar ju för de väldokumenterade effekterna av ökad spritkonsumtion och sambandet med spriten…

Försiktighetsprincipen är självklar i fall som dessa när nästan hela befolkningen används som försökskaniner.

GreenSweden föreslår att hälften av alla mobilmaster släcks ned med omedelbar verkan, speciellt de master som sitter nära gatuplanet och på husväggar där strålningen tränger in i lägenheterna, till dess att situtionen utvärderats. SSM bör åläggas att mäta strålningsnivåerna heltäckande på utsatta platser mot vilka master är riktade, i hus med master på väggarna osv.

Olika proteströrelser och protestaktioner kan aldrig uteslutas där politikerna vinlgar.

DN SvD DN GP Sydsv Expr

Det har gjorts en utredning om energikostnaden för att göra en sökning på Google, och resultatet visar klart och tydligt att Internet smutsar ned planeten. Sedan kan man kanske hitta vinster genom att post inte längre behöver transporteras i stora mängder, att folk konfererar via datorn i stället för att flyga halva Jorden runt osv. Samtidigt har postorderhandlandet ökat på nätet, vilket betyder längre transporter av inhandlat gods. Det finns plus- och minusposter.

Det kan vara dags att titta på hela energikalkylen för Internet och dess användning. Varje gång datorn går varm, dvs när man besöker en hemsida överlastad med flashreklam eller kör någon annan energikrävande applikation, förbrukar datorn mer energi.

Nästa gång Internetworld belönar en hemsida bör man även titta på processorns ökade effektuttag (P) och uppskatta besöksfrekvensen (f). För att en hemsida skall belönas bör produkten P x f vara så liten som möjligt.

Den sida ni just nu besöker drar mindre än 1% processorkraft. För bärbara datorer är det av särskild viktigt att hålla nere energiåtgången. Vissa operativsystem drar t ex mer energi än nödvändigt, samtidigt som de sliter ut hårddisken, osv.  

IDG DN DN DN GP DN SvD DN CpS

Användning av mobiler och exponeringen för basstationer, trådlösa hemtelefoner och privata hemnätverk är förmodligen skadligare än man tror. Vi har ännu inte det medicinska facit i hand på långa vägar, men hittills har Strålskyddsmyndigheten, SSM, f d Statens strålskyddsinstitut, SSI, inte talat ur skägget om riskerna. Det är idag för tidigt att ropa faran över, och bevisligen drabbas folk av hörseltumörer som är flitiga användare av mobilen. Det gäller bara att fånga upp dessa få inledande fall i de undersökningar som utförs, men förmodligen vinklas det en hel del till mobiltillverkarnas favör. Som alltid går kapitalintressena före allting annat.

Barn och mobiler kunde man ha varnat för från början, men man ville tydligen använda barnen som försökskaniner. Att mobilernas basstationer är skadliga för dem som får dem uppsatta på huset eller befinner sig utomhus kanske bara en halvmeter under antennen är obestridligt, det blir höga strålningsnivåer på så nära håll. Trådlösa nätverk som kopplar ihop datorer på offentlig plats och numera även stereon och TV:n därhemma, innebär en kontinuerlig exponering, större ju närmare man befinner sig basstationen.

Trådlösa hemtelefoner är troligen värst, eftersom de sänder ut en kontinuerlig pollsignal och inte anpassar sändningsstyrkan efter behovet, max styrka hela tiden alltså. De första modellerna använde en miljövänligare teknik, men de fasades ut, som det heter. Ungefär som när man fasar ut glödlampan mot den giftiga kvicksilverlampan.

SSM kryper antagligen för internationella standarder, EU och marknadskrafterna i vanlig ordning och uppdaterar sina rekommendationer i absolut sista stund, men inte ens då är det lätt att uppfatta vad man mumlar i skägget.

Dessutom har man smyghöjt det tillåtna värdet för gammastrålning i nybyggda hus till 0,3 uSv/h (2,6 mSv/år), vilket är 5 gånger den naturliga bakgrundstrålningen utomhus. Det blir ganska höga livsdoser, att lägga till andra strålslag som radonet.

Läs mer om mobilstrålningens vådor och hur myndigheterna rufflar och bedrar: http://www.mobilsmog.se/

Läs även vår uppdaterade blogg här: http://greenswedenblog.blogsome.com/2009/11/27/slack-ned-halften-av-alla-mobilmaster/

SvD DN DN AB BLT SvD DN SvD DN GP Sydsv Expr

mobiler, strålning, mobilstrålning, ssm, ssi

Det är inte bara svininfluensan som haussas upp för att några skall kunna tjäna på karusellen. Läkemedels- och kemiföretagen utnyttjar folks rädsla och använder oss som försökskaniner, antagligen för att kunna finansiera och utveckla biologiska vapen.

På bostadsmarknaden går det att tjäna grova pengar på onödiga renoveringar med hänvisning till att rören skulle kunna börja läcka vatten, men järnrören håller säkert i hundra år innan rostangreppen gått så långt. När husen byggdes fanns det en yrkesstolthet och man satte knappast in fjuttiga rörledningar som snart måste bytas, men idag kanske man gör det, sedan man insett "fördelarna"…

Stambytena, där stora lass med miljöfarligt avfall måste transporteras bort och tas om hand varje gång man river ut väl fungerade rörledningar, kan liknas vid ett virus som angriper bostadsbeståndet. Det finns idag f ö skonsammare sätt att renovera stammarna än att riva halva huset, för vilket rätteligen rivningstillstånd borde krävas. Det går att reparera rörledningarna på endast ett par dagar med ny, billig och miljövänlig teknik, men idag evakueras hyresgästerna för lång tid, antagligen för att man hoppas kunna bli av några för gott, de betalningssvaga som sedan inte har råd att flytta tillbaks, däribland gamla och sjuka vilka föses in på äldreboenden.

Även kommunala bostadsbolag lockas med i renoveringssvängen. Man tror att det går att sälja husen (mot hyresgästernas vilja) till högre pris då, och förvisso tjänar bostadsbolagen storkovan på utförsäljningar (vilket är en form av kontraktsbrott, avtalet med hyresgästen avser ju hyresrätt, inte bostadsrätt).

Det behövs en bred proteströrelse mot onödiga stambyten. Vi har demokrati inte bara för skojs skull, utan för att vid behov kunna göra vår stämma hörd. Men det brådskar, snart har man bytt stammar och trissat upp priserna på varenda hyreskåk i hela landet, och snart är det dags igen. Ingen vanlig inkomsttagare har till slut råd att bo i Sverige.

SvD DN SvD SvD SvD Expr AB AB AB SmP BlT SvD

Ännu ett tankefel har producerats i Stadshuset, där någon människa nu vill förbjuda dubbdäck i Stockholm i vissa stadsdelar, efterhand i hela innerstan. Bättre än förbud vore att ta ut en avgift för dem som vill fortsätta köra säkert, så som man gör i Norge. Vintervägarna behöver även dubbdäck för att göra de snöiga vägarna sträva för bättre väggrepp. Om alla kör utan dubbdäck blir snön tillplattad och halkig.

Några minns kanske hur det var före dubbdäckens tid. Långa köer av slirande bilar täppte till vägarna. Under vissa isförhållanden går det överhuvudtaget inte att köra utan dubbdäck. Utryckningsfordonen är beroende av att det inte uppstår trafikstockningar i snöovädret, men här kommer liv att gå till spillo när man inte kan hämta patienter, släcka bränder osv inom utsatt tid. Det handlar om sekunder. Varje minuts försening kan bli ödesdiger.

Att plåt- och personskador och antalet påkörda oskyddade cyklister och fotgängare kommer att öka när bilarna tvingas slira omkring på gatorna är också ett som är säkert. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är alltså dubbdäck att föredra. Det fanns ju goda skäl till att man införde dem. De partiklar som dubbdäcken river upp är relativt få, stora och harmlösa, till skillnad från avgasernas nanopartiklar som anses kunna skada hälsan.

Att Vägverket propagerat mot dubbdäck visar att man månar mer om vägarna än om trafiksäkerheten. Dubbar sliter på vägarna, men sedan när skall inte trafiksäkerhetsarbetet få kosta något? Namnbytet från Trafiksäkerhetsverket har tydligen satt sina psykologiska spår. Trafik och trafiksäkerhet är två oskiljaktiga ting. Vägarna måste vara säkra. Vill man inte byta tillbaks kunde man väl ändra namnet till Vägsäkerhetsverket.

Det minsta man kunde begära innan man hoppar i galen tunna vore att ta fram en konsekvensanalys av vad halkigare vägar kommer att innebära för trafiksäkerhet och räddningstjänstens möjligheter att fullgöra sina funktioner.

DN SvD SvD AB

I Norge hade en svenska räddats förra året efter att ha varit nedkyld till 13,7 grader och legat med hjärtstillestånd i och under vatten i hela 80 minuter. Norge och andra nationer som är beroende av havet har utvecklat effektiva rutiner för att tina upp nedkylda patienter, medan den som går ned sig i en sjö i Sverige har liten chans att klara sig, även om ambulansen snabbt är på plats.

I Sverige kunde man inte heller rädda särskilt många nedkylda patienter från Estoniakatastrofen, och när vintern närmar sig hopar sig tidningsnotiserna om personer som gått genom isarna men "inte gått att rädda". Socialstyrelsen har i och för sig utmärkta rekommendationer för räddningspersonalen, men något verkar ändå klicka i den kedja av bedömningar och noga avpassade åtgärder som måste till för denna grupp patienter.

En starkt nedkyld person måste t ex tina upp ytterst långsamt under nogrann kontroll av kroppstemperaturen. Blodet tas ur venen, tempereras och återförs i kroppen, en tidsödande process som kan ta veckor. I USA behärskar man denna teknik, och tydligen även i Norge, där sådana mirakelräddningar då och då rapporteras. Men när rapporterades en mirakelräddning senast i Sverige? Rådet här har länge varit att bylta på nedkylda personer för att snabbt höja kroppstemperaturen, stjälpa i dem värmande dryck osv, men inget kan vara mer förödande. Nedkylda organ inkl hjärtat tål inte snabba temperaturhöjningar. Upptiningen måste få ta tid och anpassas individuellt.

Sverige borde inrätta särskilda kliniker för nedkylda patienter, dit dessa snabbt kunde föras med specialutrustade ambulanshelikoptrar. Förslaget vidarebefordras härmed till socialstyrelsen.

AB Expr SvD Expr DN SvD DN GP Expr Sydsv SvD SvD SvD DN AB AB DN SvD

Tällberg Forum avsätter inte så många avtryck i debatten som vore önskvärt. Man kunde kanske vara litet mer alert mellan sammankomsterna, delta i debatten och producera litet fler dokument. Typiskt är kanske att sedan kronprinsessan Victoria och drottning Ranja av Jordanien bevistade mötet 2007, GreenSweden var förstås där och tog några snapshots, se nedan, har tidningarna i stort sett valt att tiga om eventet, vilket är ganska uppseendeväckande, men visar väl att pressen saknar djupare engagemang och är mer kändis- och sensationsinriktat än miljöinriktat. Vilket skulle bevisas…

Här finns i alla fall ett TV-inslag och här några videoinslag från senaste mötet.

Alla bilder ovan (c) 2007 by GreenSweden Blog

Varje år delas ett antal nobelpris ut till förtjänta forskare över hela världen, men när fick en svensk ett vetenskapligt nobelpris senast, och hur vanligt är det? Endast ett sådant pris har gått till en svensk de senaste 27 åren. De föregående 27 åren hade 7 svenskar belönats. Frågan är om svenskarna blivit dummare eller om det finns andra orsaker, samhällsattityder, utbildningens kvalitet osv.

Kanske svenskarna de facto har blivit ett dummare, för att inte säga dumdrygare folk eller att det handlar om en attitydsmitta som drabbar samhället likformigt på alla nivår. Här behövs mer forskning om hur t ex attityderna i diktaturstater och demokratiskt instabila samhällen utvecklas, får näring och förändras över tiden. Finns det några gemensamma nämnare? Ett fredspris väntar kanske den som lämnar svaret.

SvD DN DN DN SvD DN Expr Expr Expr AB GP GP GP Sydsv Sydsv Sydsv Sydsv VbK Politiken HB SmP VG

Waterfront och Västra Spåret blir av allt att döma det nya stora misstaget efter Klarakvarteren i Stockholm. Man radar upp ett antal likformiga huskroppar kopierade från miljonprogrammet (jmfr även det vinnande förslaget till nytt stadsbibliotek, så det är tydligen något vi ska vänja oss vid men det blir väl billigast så), en mur värdig det kinesiska kejsardömet skall dela stadsdelen i två hälfter men skyddas från vad, från insyn tydligen. Har man sedan utfört detta nya monumentala ingrepp lär det inte bli några större diskussioner varhelst spaden är tänkt att sättas i marken.

Politiker köper ofta grisen i säcken innan besluten tas och förslagen får sedan modifieras eller helt utgå, som fallet med den s k badringen m fl överoptimistiska projekt.

Expr DN Svd Svd SvD

Det talas jämt och ständigt om radon i bostäderna, och man redovisar numera endast radonet, inte den lika ohälsosamma gammastrålningen. Men gammastrålningen blev tydligen "nyttig" i samband med Tjernobyl då alla gränsvärden överskreds flera gånger om och mätinstrumenten fick skrämselhicka. Innan dess utgjorde gammastrålningen en av de största hotbilderna vid kärnkraftshaverier.

Men det finns gammastrålning i den svenska berggrunden, i betong och tegel så att det räcker till. Skulle man börja redovisa gammastrålningen igen och följa gällande gränsvärden fick man förmodligen riva majoriteten hyreskaserner i Sverige, men någon måtta på miljöhysterin får det vara tycks våra myndigheter och SSI resonera, och politikerna är nöjda med att slippa äventyra budgeten.

SvD DN Sydsv

Det nya sopberget av kvicksilverlampor, vilket EU:s beslut att förbjuda vanliga glödlampor kommer att föra med sig, kan bli dyrare för miljön än vad det kostar att hålla de gamla glödlamporna igång.

Om det idag fanns ett prisbilligt och miljövänligt alternativ till glödtrådslampan skulle folk välja det frivilligt och ingen lagstiftning behövdes! Nu tvingar man på oss en dålig produkt - är detta verkligen EU:s uppgift, att kommendera folk hit och dit?

Man har inte ens infört ett pantsystem. Lättillgängliga boxar för återvinning av lampor borde finnas i butikerna, som man tidigare hade för batterier, men dessa boxar försvann från t ex apoteken och gamla och handikappade med uttjänta batterier till hörapparater m m hänvisades till någon avsides belägen anläggning med begränsade öppettider dit man inte kunde ta sig.

Hur blir det alltså med regeringens beslut med anledning av riksdagsmotionen i pantfrågan,

EU har inte ens beslutat om kvalitetskrav för dessa giftiga lampor och man kommer att tillåta import av kinesiska lågprislampor, vilka EU själv konstaterat i ett handelsdokument att de har ett högre giftinnehåll.

Sedan tidigare har EU ett direktiv om att endast jordade elanslutningar skall få förekomma i hemmen, med risk att folk kopplar de tre anslutningstrådarna fel när man lagar något själv. Hittills har vem som helst kunna reparera t ex en skrivborslampa, men nu är detta förenat med livsfara. Jordade uttag behövs endast i våtutrymmen, och där finns de redan, så vad är EU-byråkraterna ute efter, att visa handlingskraft?

Om antalet ökade elolyckor i hemmen kommer det givetvis att talas tyst om.

Vad våra miljönissar i EU sysslar med kan man fråga sig, men när lönen stiger över en viss nivå sjunker tydligen förståndet. Sverige måste börja visa mer självständighet och vägra finna sig i EU:s miljöskadliga kommandopolitik! 

AB GT C Expr Expr SvD Sydsv AB DN GP HD BlT

Läs även på Stadhusbloggen: Bevara Slussens luft och grönska!

K-märkning används för att mota Olle i grind. Slussen med klöverbladet och dess runda byggnad, rund därför att den befinner sig i ett nav kring vilket trafiken cirkulerar, är värd att bevara ansåg de flesta när frågan ställdes första gången. Arkitektoniskt och tidsmässigt ansluter den runda byggnaden till Stadsbiblioteket, där man valt att inte göra några störande ingrepp.

Det finns en estetisk tanke bakom klöverbladet till skillnad från den spikraka motorled som föreslagits. Trafiken kan även i framtiden ledas i tilltalande banor bara viljan finns. Att lägga gång-och cykeltrafiken på isolerade broar skapar utsatthet och blir dyrare än att t ex avskilja trafiken med en allé av träd och buskar. Det nuvarande konceptet från 1930-talet är inget hastverk. Byggnader och konstruktioner från den tiden är ofta missörstådda/underskattade och får därför skatta åt förgängelsen efter riggade "lönsamhetskalkyler".

Ska man bygga nytt vid Slussen, t ex en filial till stadsbiblioteket, blir det knappt en vattendroppe eller luftmolekyl kvar. Slussen är sämsta platsen att förtäta. Kajerna bidrar till luftigheten och bör inte däckas över. Slussen riskerar att förvandlas till vilket förortstorg som helst, men på denna speciella plats måste gälla andra preferenser. Talet om att en ny bro måste bära sina egna kostnader via gallerior och överdäckningar skorrar falskt. Våra stadsplanerare tycks ha drabbats av ett nytt Klaravirus.

Slussen, lätt uppsnyggat och modifierat för turismen med bredare gångbanor på samma höjd som nu där man behåller det storslagna perspektivet för gång- och cykeltrafikanterna, och inte minst turisterna, mot vattnet och båtarna kunde räcka som målsättning.

Så här storslaget upplever idag broflanörer och cyklister sjösidan mot Djurgården och Skeppsholmen, men denna möjlighet ville man med det antagna nybyggnadsförslaget först förmena medborgarna, vilket visar att hela förslaget var ogenomtänkt från början och borde synas närmare i sömmarna. Vad är det man, dvs minoritetsalliansen försöker pracka på stockholmarna innan man tvingas lämna stockholmspolitiken för den här gången? Hur mycket ska man hinna förstöra? 

Allteftersom tiden gått har högen av förslag och önskemål växt till ett nytt tivoli. Slussen är redan en mötesplats med salutorg, stadsmuseum och allt, inte minst genom närheten till folklivet vid Götgatsbacken. Det nya söder sjuder redan av liv och behöver inga tillskott i den vägen.

Katarinahissen tycks f ö ha kommit bort i debatten. Varför inte riva den på samma gång och ersätta den med en modernare skapelse? Och stadsmuseet? Det ligger ju bara där och tar plats…

DN SvD DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD EB SvD DN

Djurarter inte bara försvinner utan även nya tillkommer. De har kanske funnits där hela tiden och någon upptäcker och rapporterar dem, som fallet är med den starkt rödlysande (!) svenska eldflugan som iakttogs några kvällar 1986 i anslutning till en av Stockholms gröna kilar, Tyrestakilen.

Den nya eldflugan lyser med tre starka och klara färger - rött, gult och grönt ljus, varav de två förstnämnda med uppemot 3 cm bredd och ca 10 gånger starkare än kända arter - en världsunik art! Ännu så länge har insekten, dvs ljuset från den, endast fångats på bild. Mer info om denna världsrekordart på den svenska eldflugans blogg, där bl a följande helt världsunika bild finns:

Sydsv SvD AB SvD Expr

Chanstagning är farligare än man tror. Redan vid två chanstagningar kan risken ha fördubblats! Detta bör man speciellt tänka på i trafiken, men det finns många tillfällen då man gör klokast i att aldrig försöka sig på en chansning, särskilt om livet står på spel. Om man upplyste om detta i skolorna skulle nollvisionen kanske kunna förverkligas.

Antag att risken är en på tio (0,1 dvs 10%) att råka ut för en trafikolycka när man kör mot rött ljus. Gör man två chanstagningar har risken vuxit till 0,19 (19%), dvs nära fördubblats. Vid tre chansningar har risken ökat till 0,27 (27%). Ännu värre i fortsättningen: vid fyra chansningar är risken 0,34 (34%), vid fem 0,41 (41%), allt enligt sannolikhetsläran och formeln 1 - (1-p)^n, där p är sannolikheten och n antalet försök.

Risken att något händer har alltså ökat om man utsätter sig för samma risk flera gånger. Denna insikt borde läras ut i körskolorna, något som säkert skulle spara många liv. Ett tips till Vägverket, f d Trafiksäkerhetsverket (ett olyckligt namnbyte måhända).

Dåliga odds för rattfylleristen, den sms:ande bilföraren, den som följer efter den som går mot röd gubbe osv, liksom vid många andra situationer där man brister i uppmärksamhet och upprepar ett felaktigt beteende.

De flesta olyckor sker f ö i hemmet där man bör vara extra uppmärksam varje gång man t ex kliver upp på en stol. Fallolyckor med fatal utgång är vanliga med brutna ben, lårbensbrott och skallskador som kräver långvarig vård, leder till invaliditet och inte sällan döden.

Resultatet av räkneexemplet är överraskande och viktigt, en förbisedd kunskap som borde läras ut redan på dagis, varför en breddad debatt utanför bloggen vore önskvärd och kunde få stor samhällsekonomisk betydelse, för att inte tala om vad det innebär för den enskilde individen att slippa allt lidande.

I ett appendix förklarar vi matematiken bakom exemplet.

DN DN DN Expr AB GP SvD

Klimatförändringen har lett till att det växer så det knakar i Sverige, skogsbolagen hinner inte avverka träden i den takt nya växer upp och grödorna ger bönderna fullt upp. På sikt bör detta även komma konsumenten till del i form av lägre priser, och med ökad efterfrågan på odlad mat kommer alla att bli vinnare.

SvD AB Expr Dag SvD